Valla4Life

Igår var han chef, som Erik Edman sa. Det är ingen klyscha att han gör fotboll till en konst när han är på humör. Nu ska det bokas biljetter till Österrike!

Kvällen inleddes med en FIFA-turnering. Argentina visade kanske upp det roligaste spelet och vann skytteligan med Tevez men England hade det där lilla extra flytet samt en grym defensiv.

1. England (Petter)
2. Argentina (Anders)
3. Tyskland (David)
4. Portugal (Oscar)

Jag vill även rikta ett stort grattis till Ala som (äntligen!?) tog hem ligan på xperteleven. Vi väntar på dompa nu!

Jag har gått runt hela förmiddagen och väntat på att pluggkänslan ska infinna sig. Den verkar inte komma så jag ringde petter och se hur han lyckats. Det visade sig att han sitter i samma båt så nu går vi ut och spelar fotboll istället.
Sen är det finnkampen och EM-Kval!

Plugget - Anders 1-0

Gårdagskvällen var så händelserik att  jag låter bilderna tala för sig. Inga förklaringar.

Idag var Sebban i skolan och tog farväl av alla som han håller kär. På fredag åker han till Australien för att vara borta i ett år. Han är en kille man får lära sig att tycka om och det har jag gjort. Du blir saknad grabben!
Sebban tillhörde tillsammans med mig och Frank kärnan i Vallagänget. Jag försökte ta ett sista kort av honom idag men mobilen ville inte samarbeta så det får bli arkivbilder.
Give it up for Sebban:


Chilenarmaffian


Sebban


Sebban

När Mårten la hela sin tyngdlyftarkropp på ena trampan i uppförsbacken så hade inte cykeln en sportslig chans. Det var aldrig en fight. Premier League mötte korpen. Mike Tyson mötte Stefan Holm. Det var ren och skär avrättning.
Cykeln gav ifrån sig ett sista stön innan ena trampan gick rakt av i stålet. Ingen svetsfog, inga skruvar lossnade. Stålet gick rakt av.

Mårten visar nöjt upp kvarlevorna.

Mårten tyckte inte det var så farligt. Han berättade att han tidigare lyckats knäcka en cykel mitt itu. Ramen gick då helt av. Inte heller det var vid någon skarv.

Cyklar! Passa er. Mårten is out there...

Lunchrestaurangen Vallfarten slumpar numera bort dumlekolor för två kronor styck. Det är så billigt att jag var tvungen att köpa fyra.

Exklusiva kolor

Idag skulle jag och Frank göra klart våran labb i Optimeringslära. Vi två är väl inte dom skarpaste knivarna i lådan så det hela skulle bli ganska knepigt tänkte vi. Labsalens datorer är allihopa döpta och jag tycker att vårat datornamn sammanfattar våra chanser ganska bra:

AIK köttar på med sjätte raka segern i allsvenskan! Matchen mot Djurgården ser ut att bli en seriefinal. Ska se om det finns möjlighet att ta sig upp till den.
Jag hittade en skum länk som streamade matchen i kass kvalitet. Var rätt spännande när man knappt kunde urskilja bollen.

Vallagänget beståendes av mig, Petter och Frank värmde upp med lite fotboll:
 Petter vevar med träbenet
 Frank offrar livet
 Jag försöker med nånting

Idag var jag, Frank och Petter ut till Tornby för att flanera. Vi var inte ensamma om den idén. Hela Östergötland och halva resten av sverige var där och försökte parkera utanför IKEA. Silverpilen fick verkligen slåss för att få en parkering. Inne på IKEA skulle Frank köpa en tvättkorg och jag en tavelram (ersätta den som blåste ner).
Men när vi såg köerna vid kassan blev vi så nedslagna att vi lämnade varorna och gick ut därifrån för att iaf äta en korv.
Korvkön var om möjligt ännu fetare. Efter att ha haft lite dåliga erfarenheter av köer denna vecka så lämnade vi helt sonika stället. Men det var lättare sagt än gjort!
10 minuters bilkö för att komma ut från parkeringen! Jag börjar få agg mot folk i allmänhet och mycket folk i synnerhet.

Igår tog den första burken av mormors svartvinbärssylt slut. Idag öppnade vi den andra. Jag vill slå ett slag för svartvinbärssylt! Speciellt i fil är det oslagbart. Mormors egna ska det vara.

Lördagskvällen tillbringade jag och Frank hemma i Davids soffa. Vi spelade en FIFA-turnering som jag vann ganska komfortabelt.

1. Newcastle (Jag)
2. Lyon (Martin, Davids sambo)
3. Milan (Frank)
4. Liverpool (David)

Det märks att man börjar bli gammal när man engagerar sig och skickar missnöjesbrev. Snart syns man väl på insändarsidorna också...
Här är mitt mejl:

Hej Peter Rahmqvist!

Jag antar att det är ni som bär högsta ansvaret för McDonalds Valla-rondellen i Linköping.
Jag vill genom detta brev göra er uppmärksam på ett problem
Idag var jag och skulle äta vid er restaurang. 13.20 klev jag in genom dörrarna och såg att det var kö. 10-8 meter lång, inte ända ut till dörren men ett par meter innan. 14.05 kom jag fram till kassan och kunde bli betjänad.
Jag tycker inte att det är rimligt att behöva vänta 45 minuter när det bara är ett tiotal personer framför i kön.
Var det något särskilt som låg bakom denna seghet idag eller hör det till vanligheterna?
Om det brukar se ut såhär så kanske det är dags att se över rutinerna.

MVH
Anders Holmström

P.S Chicken Provence smakade i alla fall bra.

Idag har varit en riktig dagen-efter-dag. Gårdagskvällen var mycket lyckad. Nollorna blev officiellt ettor och det firades hårt. Vilket känns idag.
 Anton och klassmamma Anna-Karin visar sina partytricks
 Industriell Ekonomi bakelse
 Min bordsdam Maria och jag


Jag var ändå stark och tog mig till föreläsningen imorse. Jag var fysiskt där, men det var nog det ända jag var också.

Efter föreläsningen tog David och jag en överdimensionerad hamburgertallrik som vi fick kämpa hårt mot.

Så går det när man får lägga på allting själv.

Ikväll blir det väldigt lugnt. Tjejerna ska äta tacos här så jag får mig lite föda av dom. Sen blir det soffan och TV.
Hittade lite bilder på mobilen från gårdagskvällens mellanfest hemma hos en klassmamma.
Håll till godo.

 Fullt ös
 David har slipsen på rätta stället

Det känns väldigt förlegat att bara de med tv ska betala för svt & sr. Det är väl inte många där ute som inte har en tv. Jag tycker att man ska ta det på skatten istället. Dom som inte har tv får gott vara med och betala. Det finns så mycket man betalar via skatten utan att utnyttja det ändå. 
Bara att driva in pengar från folk som som försöker smita måste kosta ett antal miljoners. Där finns det pengar att spara.

Tänk om det var sånt här drag på alla årsmöten.
Greker. Bara Greker.

I eftermiddag börjar jag och David vårat nya biffiga liv. Vi ska budgetträna i vår källare.
Nu måste jag till skolan. Ciao!

Nu är det kyliga vindar som man möter bakom vallaskogen. Bakom vallaskogen går den östgötska passadvinden med brutal styrka rakt i cyklisternas ansikte. Den har alltid blåst så och kommer alltid att göra. Den östgötska passadvinden är som starkast då man är på väg till skolan för att sedan inte hjälpa en alls på tillbakavägen.

Idag märktes en väsentlig skillnad i vindens temperatur. Jag och Frank var överens om att vi måste bunkra en jacka för kallare tider. Så när vi står inne på MQ och hittar en varsin fin jacka så fanns det ingenting som talade för att vi inte skulle köpa med dom hem.

Min fina jacka

På väg tillbaka hem för att käka upptäcker jag en ljuvlig doft.
- Vad är det som luktar?
- Det är Ming Palace bakom dig, svarar Frank.

Det fanns ingenting som kunde hålla oss tillbaka från kinamatslukten. Vi firade våra inköp med en grym lunchbuffé. Jag undrar om det är farligt att äta så mycket som vi gjorde? Det gjorde ont.

Idag på lunchen fick jag ett morotshjärta av mannen bakom denna blogg.

En liten anekdot från i torsdags.

Vi, några klasspappor och klassmammor, hade bestämt oss för att leva upp till myten om I:aren. Det skulle stekas. Helröret skulle glimma i ishinken. Alla skulle häpna av våran stekighet (det ordet måste finnas). Speciellt nollan skulle bli imponerad.
En pappa går och beställer. Han köpte ett rör men tydligen fick de inte servera en hel flaska utan de kunde blanda upp drinkar på hela skiten sa de. Ok sa pappan.
Det slutade med att de kom ut med ett 15-tal drinkar till en kostnad av 1200 spänn. Till saken hör att denna kväll var det halva priset i baren så drinkarna blev mycket dyrare på detta sätt. Dessutom var stekfaktorn noll utan isbaljan.
Ingen blev impad men pappan blev fattigare.

Jag har löst problemet med nätverket. Det var ett svettigt jobb där jag balanserade mellan avgrunderna men nu är saken biff. Jag känner mig nästan lite nördig.

Gårdagen släppte alldrig riktigt loss för mig. Två veckors sömnbrist samt lördagens bravader drog i bromsen.
Dessutom var jag hungrig så halva kvällen gick åt till att jaga mat. David och jag var tillräckligt nyktra för att förstå att hamburgarna inne på området var ett rån. Mot McDonalds. Tråkigt nog stängde de tolv, för tio minuter sedan. Det var droppen för David som åkte hem till sina tortellinis.
Jag åkte tillbaka och träffade lite folk innan Frank sa de gyllene orden: ska vi åka hem? Inte en sekund för tidigt. Det blev två hemmastekta burgare innan jag la mig.

Bilder från veckan:

 Massiv skål på München Hoben, onsdag.

 MH, onsdag.

 Scenen, MH, Onsdag.

 Efterfest. Wille & Micke med mig och Petter hemma hos Wille, natt mot torsdag.

 Mot togasittningen, torsdag.

 Grekisk Gud, lite senare.